Vandringsdagbok - Etapp 6...
Kieron - Abisko 17,5 km Söndagen den 10 augusti 08:40-12:33
Redan efter ca 40 minuter var vi framme vid bron där man svänger vänster till Abiskojaurestugorna resp höger för att fortsätta mot Abisko. På skylten vid bron stod det Abisko 13 km. När vi gått i ett bra tempo i över en timma kom vi fram till första officiella skylt med avstånd till mål. Vi blev rejält nedslagna när det stod 10,5 km på denna. Våra gissningar strax innan var snarare 7-8 km...
Nästa skylt var vid en bro med fem trappsteg upp och fem trappsteg ned. På denna skylt stod det 6,5 km. Mitt vänstra knä gjorde nu så pass ont så att jag i princip använde stavarna som kryckor... Krister vässade tonen lite och fick mig ta två diklofenak och en panodil. Efter ca 30 min lättade det onda och vi kunda fullfölja i gott tempo.
Summa sumarum så avverkade jag de elva milen och kände mig faktiskt oförskämt fräsch hela vägen - med helare fötter och utan smärta i knäna hade tiden kunnat vara under 48 timmar... Missnöjd? Knappast!! Mitt mål var ju 60 timmar.
Redan efter ca 40 minuter var vi framme vid bron där man svänger vänster till Abiskojaurestugorna resp höger för att fortsätta mot Abisko. På skylten vid bron stod det Abisko 13 km. När vi gått i ett bra tempo i över en timma kom vi fram till första officiella skylt med avstånd till mål. Vi blev rejält nedslagna när det stod 10,5 km på denna. Våra gissningar strax innan var snarare 7-8 km...
Nästa skylt var vid en bro med fem trappsteg upp och fem trappsteg ned. På denna skylt stod det 6,5 km. Mitt vänstra knä gjorde nu så pass ont så att jag i princip använde stavarna som kryckor... Krister vässade tonen lite och fick mig ta två diklofenak och en panodil. Efter ca 30 min lättade det onda och vi kunda fullfölja i gott tempo.
Summa sumarum så avverkade jag de elva milen och kände mig faktiskt oförskämt fräsch hela vägen - med helare fötter och utan smärta i knäna hade tiden kunnat vara under 48 timmar... Missnöjd? Knappast!! Mitt mål var ju 60 timmar.
Vandringsdagbok - Etapp 5...
Alesjaure - Kieron(Fjällräven) 17,5 km Lördag 9 augusti och Söndagen 10 augusti16:45 (slog läger 18:25-05:20) - 08:20
Efter Alesjaure blev det allt tätare mellan kramperna i knät och det var en kämpaseger att komma de kilometer vi gjorde innan vi slog läger ca 200m innan kåtan som markerar hållplats för båtturer in till stugorna. En kanonplats precis intill sjön. Precis när vi stannade slutade det regna och vi kunde resa tälten och äta utan att störas av regnet.
Tidigt sänggående föregår tidig uppstigning. Det faktum att det "bara" var spurten in i mål kvar gjorde också att det var lätta att motivera sig att gå upp strax efter fyra. Efter frukost, bestående av Blå bands utmärkta grynblandning, tälrivning och ihopplockning så gav vi oss iväg ca 05:20.
Vägen ned till backen och nationalparksgränsen är något av det tråkigaste under hela sträckan. Stenskravel och en led som går på skrå. Dessutom är det inte mycket att titta på när man vikit av från sjön. Allt slit är dock mödan värd när man kommer fram till kontrollen och möts av två vänliga damer som bjuder på nygräddade plättar och sylt!! Kändes nästan som en hägring... Kort stopp för att inte stelna till inför de avslutande 17,5 km...
Efter Alesjaure blev det allt tätare mellan kramperna i knät och det var en kämpaseger att komma de kilometer vi gjorde innan vi slog läger ca 200m innan kåtan som markerar hållplats för båtturer in till stugorna. En kanonplats precis intill sjön. Precis när vi stannade slutade det regna och vi kunde resa tälten och äta utan att störas av regnet.
Tidigt sänggående föregår tidig uppstigning. Det faktum att det "bara" var spurten in i mål kvar gjorde också att det var lätta att motivera sig att gå upp strax efter fyra. Efter frukost, bestående av Blå bands utmärkta grynblandning, tälrivning och ihopplockning så gav vi oss iväg ca 05:20.
Vägen ned till backen och nationalparksgränsen är något av det tråkigaste under hela sträckan. Stenskravel och en led som går på skrå. Dessutom är det inte mycket att titta på när man vikit av från sjön. Allt slit är dock mödan värd när man kommer fram till kontrollen och möts av två vänliga damer som bjuder på nygräddade plättar och sylt!! Kändes nästan som en hägring... Kort stopp för att inte stelna till inför de avslutande 17,5 km...
Vandringsdagbok - Etapp 4...
Tjäkta - Alesjaure 12,5 km Lördagen den 9 augusti 13:20 - 16:30
Baksidan på Tjäktapasset erbjuder liten eller ingen vattentillgång och med anledning av detta så stannade vi ganska snart efter kontrollen och gjorde lunch. Under rasten vädrades fötter och stumpor byttes. Denna sträcka är grymt fin och leden är lättvandrad. I slutet på sträckan började jag få rejält ont i vänster knä... Smärtan kom och gick och känslan kunde bäst beskrivas som två knivar som sticks in i knät från båda sidor... Efter att man gått över bron precis före stugan är det en grym stigning upp till själva stugan.
Vid kontrollen tog vi lite extra rast och fyllde på med vatten från behållarna som stod vid stugan. Lämnade stugan i rejält regn... 3,5 mil kvar till mål...
Baksidan på Tjäktapasset erbjuder liten eller ingen vattentillgång och med anledning av detta så stannade vi ganska snart efter kontrollen och gjorde lunch. Under rasten vädrades fötter och stumpor byttes. Denna sträcka är grymt fin och leden är lättvandrad. I slutet på sträckan började jag få rejält ont i vänster knä... Smärtan kom och gick och känslan kunde bäst beskrivas som två knivar som sticks in i knät från båda sidor... Efter att man gått över bron precis före stugan är det en grym stigning upp till själva stugan.
Vid kontrollen tog vi lite extra rast och fyllde på med vatten från behållarna som stod vid stugan. Lämnade stugan i rejält regn... 3,5 mil kvar till mål...
Vandringsdagbok - Etapp 4...
Sälka - Tjäkta 14 km Lördagen den 9 augusti 09:40 - 13:13
Innan jag lämnade Sälka fick jag ta lite hjälp av sjuksyster som fanns i checkpointen. Hon punkterade de blåsor som jag fått på lilltån. Sedan tejpade hon in dem och uppmande mig att inte ta av den tunna innerstrumpan innan målgång. Så fick det bli...
Efter en lång vila - tolv timmar - gick vi vidare upp mot Tjäktapasset, banans högsta punkt. Första biten, ca 1 timma, regnade det så mycket så att vi hade både regnbyxor och regnjacka på oss. Sedan klarnade det upp och regnkläderna fick ta plats i ryggsäcken resten av etappen.
Finessen med att ha gått ända fram till Sälka första dagen var att det bara var 7 km fram till högsta punkten. Hela vägen fram till stigningens början hade jag ett leende på läpparna, äntligen skulle jag få testa om träningen i slalombacken givet det jag hoppats. Uppe i passet, utan ett enda stopp under stigningen på drygt 350 höjdmeter, kunde jag konstatera att så var fallet. Kände mig urstark hela vägen. Redan denna upplevelse gjorde att jag kände att all träning kändes "intjänad".
Baksidan på passet består av ett månlandskap fullt med stenskravel. Det var inte utan att man tänkte på hur det är möjligt att avverka dessa kilometer i ett tempo som motsvarar 60 min/10 km. Något som rimligtvis den nye rekordhållaren gjort eftersom han gick i mål på 12 h 53 min... Som småbarns förälder, och sagoboksläsare, så gick även tankarna till boken om Astons stenar...
Vid kontrollen i Sälka frågade jag om kontrollen i Tjäkta var utflyttad från stugan, som ligger ca 1+1 km från själva leden.
- Ja, det är den. Var svaret jag fick. Det man inte sa var att den även var nedflyttad ca 2 km... Kändes segt att gå så mycket förbi stugan när man trodde att man var framme...
Innan jag lämnade Sälka fick jag ta lite hjälp av sjuksyster som fanns i checkpointen. Hon punkterade de blåsor som jag fått på lilltån. Sedan tejpade hon in dem och uppmande mig att inte ta av den tunna innerstrumpan innan målgång. Så fick det bli...
Efter en lång vila - tolv timmar - gick vi vidare upp mot Tjäktapasset, banans högsta punkt. Första biten, ca 1 timma, regnade det så mycket så att vi hade både regnbyxor och regnjacka på oss. Sedan klarnade det upp och regnkläderna fick ta plats i ryggsäcken resten av etappen.
Finessen med att ha gått ända fram till Sälka första dagen var att det bara var 7 km fram till högsta punkten. Hela vägen fram till stigningens början hade jag ett leende på läpparna, äntligen skulle jag få testa om träningen i slalombacken givet det jag hoppats. Uppe i passet, utan ett enda stopp under stigningen på drygt 350 höjdmeter, kunde jag konstatera att så var fallet. Kände mig urstark hela vägen. Redan denna upplevelse gjorde att jag kände att all träning kändes "intjänad".
Baksidan på passet består av ett månlandskap fullt med stenskravel. Det var inte utan att man tänkte på hur det är möjligt att avverka dessa kilometer i ett tempo som motsvarar 60 min/10 km. Något som rimligtvis den nye rekordhållaren gjort eftersom han gick i mål på 12 h 53 min... Som småbarns förälder, och sagoboksläsare, så gick även tankarna till boken om Astons stenar...
Vid kontrollen i Sälka frågade jag om kontrollen i Tjäkta var utflyttad från stugan, som ligger ca 1+1 km från själva leden.
- Ja, det är den. Var svaret jag fick. Det man inte sa var att den även var nedflyttad ca 2 km... Kändes segt att gå så mycket förbi stugan när man trodde att man var framme...
Vandringsdagbok - Etapp 3...
Singi - Sälka 12 km Fredagen den 8 augusti 18:35 - 21:30
Det kändes skönt när beslutet att gå vidare var taget och det var verkligen en bonus att hinna 45 km redan första dagen. Under vandringen tänkte jag på vad Johan K sagt när jag berättade om mina planer på att gå de 33 km till Singi första dagen: - Det är ju som att gå till Kristinehamn!! Jag rättade honom då och sa att det nästan är 45 km till Kristinehamn från Karlstad. Nu visade det sig att han fick rätt i alla fall....
Sista biten hade jag rejält ont i vänster lilltå och höger fot.
Väl framme vid Sälkastugorna bjöds vi på Souvas och morotskaka. Perfekt att ha i magen när man skulle gå över jokken och sätta upp tältet.
Foto: Krister Hammar
Jag hade som jag skrivit om tidigare lämnat det lite längre liggunderlaget hemma och helt satsat på det 120 cm långa. För att skydda dunsäcken från kondens och för att höja temperaturen lite vid fötterna använde jag istället regnjackan som jag drog upp dragkedjan på och drog upp den över "foten" på sovsäcken.
Det kändes skönt när beslutet att gå vidare var taget och det var verkligen en bonus att hinna 45 km redan första dagen. Under vandringen tänkte jag på vad Johan K sagt när jag berättade om mina planer på att gå de 33 km till Singi första dagen: - Det är ju som att gå till Kristinehamn!! Jag rättade honom då och sa att det nästan är 45 km till Kristinehamn från Karlstad. Nu visade det sig att han fick rätt i alla fall....
Sista biten hade jag rejält ont i vänster lilltå och höger fot.
Väl framme vid Sälkastugorna bjöds vi på Souvas och morotskaka. Perfekt att ha i magen när man skulle gå över jokken och sätta upp tältet.
Foto: Krister Hammar
Jag hade som jag skrivit om tidigare lämnat det lite längre liggunderlaget hemma och helt satsat på det 120 cm långa. För att skydda dunsäcken från kondens och för att höja temperaturen lite vid fötterna använde jag istället regnjackan som jag drog upp dragkedjan på och drog upp den över "foten" på sovsäcken.
Vandringsdagbok - Etapp 2...
Kebnekaise Fjällstation - Singistugan 15 km Fredagen den 8 augusti 14:15-18:30
Denna etapp tog vi det väldigt lugnt. Stannade innan första stora bron och åt lunch. Solen var brännade het.
Magnifik utsikt fram emot Toulpagornis karakteristiska krater. Efter en liten stigning når man skylten som säger att det är 3 km kvar fram till stugorna... Sannolikt de längsta 3 kilometrarna i fjällvärlden...
Klockan halv sju var vi framme vid kontrollen och det faktum att det var tjockt med knott gjorde beslutet enkelt: Vi fortsatte till Singi innan vi slog läger för dagen!
Denna etapp tog vi det väldigt lugnt. Stannade innan första stora bron och åt lunch. Solen var brännade het.
Magnifik utsikt fram emot Toulpagornis karakteristiska krater. Efter en liten stigning når man skylten som säger att det är 3 km kvar fram till stugorna... Sannolikt de längsta 3 kilometrarna i fjällvärlden...
Klockan halv sju var vi framme vid kontrollen och det faktum att det var tjockt med knott gjorde beslutet enkelt: Vi fortsatte till Singi innan vi slog läger för dagen!
Vandringsdagbok - Etapp 1...
Nikkaluokta - Kebnekaise Fjällstation 19 km Fredag 8 augusti 10:00-13:45
Under bussresan från Ripan i Kiruna ut till Nikkaluokta så började jag tala med den man som jag hamnade bredvid. Det visade sig att även han skulle satsa på att gå under tre dygn och att han skulle gå själv. Det hela slutade med att vi slog följe hela vägen till Abisko. Detta skulle visa sig vara en faslig tur... (för den nyfikne hänvisas till beskrivningen av den sista etappen...)
När vi kom fram till starten med bussen från Kiruna var klockan bara 8 och det var två timmar till start. Vägde ryggsäcken och var riktigt nöjd med att den bara vägde 11 kg(trots att jag bar 1 liter vatten).
Efter invägningen så var det dags att registrera sig och få ut det orange säkerhetskynket som visade att man gick i första startgrupp.
Vid start tog jag det lugnt och tänkte att det var bäst att de som hade riktigt bråttom fick springa iväg - dumt.... Kände mig som en deltagare i ett motionslopp som samlar många som inte har så bråttom de första 5 km... Med detta menar jag att jag fick runda alla som mer eller mindre kröp fram. Blev grymt ryckigt. Efter 5 km stannade dock många för att justera klädsel och för att ta en burgare vid det nedre båtlägret. Tuffade på bra och nådde stationen före klockan 14. Precis som planerat. Solen bröt igenom efter knappt halva sträckan och det blev kanonväder - 20 grader varmt.
Under bussresan från Ripan i Kiruna ut till Nikkaluokta så började jag tala med den man som jag hamnade bredvid. Det visade sig att även han skulle satsa på att gå under tre dygn och att han skulle gå själv. Det hela slutade med att vi slog följe hela vägen till Abisko. Detta skulle visa sig vara en faslig tur... (för den nyfikne hänvisas till beskrivningen av den sista etappen...)
När vi kom fram till starten med bussen från Kiruna var klockan bara 8 och det var två timmar till start. Vägde ryggsäcken och var riktigt nöjd med att den bara vägde 11 kg(trots att jag bar 1 liter vatten).
Efter invägningen så var det dags att registrera sig och få ut det orange säkerhetskynket som visade att man gick i första startgrupp.
Vid start tog jag det lugnt och tänkte att det var bäst att de som hade riktigt bråttom fick springa iväg - dumt.... Kände mig som en deltagare i ett motionslopp som samlar många som inte har så bråttom de första 5 km... Med detta menar jag att jag fick runda alla som mer eller mindre kröp fram. Blev grymt ryckigt. Efter 5 km stannade dock många för att justera klädsel och för att ta en burgare vid det nedre båtlägret. Tuffade på bra och nådde stationen före klockan 14. Precis som planerat. Solen bröt igenom efter knappt halva sträckan och det blev kanonväder - 20 grader varmt.
