Envishet

Frågan må ju låta banal och lätt att svara på: För att orka genomföra Fjällräven Classic. Detta kanske skulle vara ett i och för sig både korrekt och kort svar. Frågan är dock betydligt mer komplex än så. Frågan reser näst intill existensialistiska spörsmål som handlar om eget välbefinannde, och då inte bara fysiskt utan även psykiskt. Robert Carl-Oskar Broberg, mer känd som Robban, har skrivit en sång med textraden "målet är ingenting - vägen är allt". Alla de studenter som deltagit i arrangemanget "Solastafetten" mellan Karlstad och Göteborg vet vad jag pratar om eftersom några av de deltagande lagens supporterbussar brukade spela denna låt under det dryga dygn som tävlingen höll på.... Lite så är det för mig. Det är viktigt att se träningen som en process och ett projekt. Man planerar för att genomföra den och man genomför träningen och under passet sorteras de saker som för tillfället finns i ens tankar. Detta sker dock bara fram till en viss gräns - blir man för trött orkar man helt enkelt inte tänka på jobb, familj och annat som fyller ens huvud. Man når ett eget träningens nirvana där inte vardagens bekymmer kan tränga in. Detta är riktigt skönt! För mig är det alltså inte frågan om att träna endast för att få känna en känsla av tillfredställse efteråt, även om jag gör även det, utan det måste ses som en helhet. Denna helhet leder sedan fram till en större känsla av välmående, som jag skrev både fysiskt och psykiskt. Låter detta som en dåres försvarstal? Det är det självklart fritt fram att tycka men faktum kvarstår: Det blir vanligare och vanliga att ordinera fysisk träning istället för medicin till människor som besöker läkare för fysisk smärta.....

Igår, torsdag, följde jag min inre röst och bestämde mig för att se klart på Solens mat innan jag drog på mig skorna och gick ut. Den inre frid som Bo Hagström förmedlar kanske gjorde mig kanske väl avslappnad.... Efter två kilometer trodde jag nästan att jag skulle få fortsätta på 5 km-spåret istället för att svänga ut på milspåret för att sedan kroka på vägen ned mot Dye. Kroppen kändes som spagetti, hihihi, och ryggsäcken kändes som om den vägde 20 kg istället för 7-8. Nåväl, jag bestämde mig i vart fall för att ta höger upp i skogen och se om kraften skulle komma tillbaka och bestämde mig för att första delmålet fick bli Dyegård och bommen över vägen där. Jag visste att det fanns möjlighet till vila under tak där om så skulle behövas. Nu behövdes inte det utan det tuffade på rätt bra hela vägen hem, total tiden blev i och för sig blygsamma 105 min men viktigare var att jag kunde vända de negativa känslorna från starten till något positivt och att jag fortsatte kämpa. Detta är en viktig lärdom inför Classic där det kommer vara ofrånkomligt med "dippar" i humöret under så lång vandring.

Rundans enda lilla missöde var att gummitopparna på stavarna nu blivit utslitna, vilket gjorde att stavarna "studsade" på asfalten eftersom stålspetsen gått igenom. Ingen höjdare. Tog av mig stavarna när jag kom ut på cykelvägen efter Älvåker och bar dem i händerna hem. Skall åtgärdas snarast!! Den cirkulation som blir i axlarna och hela överkroppen med stavarna är verkligen kanon. Dessutom slipper jag fenomenet med svullna händer som brukar bli fallet efter en längre stunds vandring.

Eftersom jag hoppade över en vilodag, vila får bara den göra som genomför ordentliga träningspass, är jag nu i fas med planeringen för veckan. I varje fall om man ser till antalet pass, inte riktigt om man ser till passens längd.

Mitt inlägg igår har rest frågor om huruvida jag var/är sjuk eller inte. Gårdagens fullständigt galna muskelvärk var sannolikt en blandning av träningsvärk från söndagens backpass och en släng av feber. Denna kombination gjorde mina leder stelare än vanligt - vilket i mitt fall säger en hel del;) Dessutom utgör gårdagen ytterligare en del i ett empiriskt underlag för att bevisa att det är mer synd om män med feber än om kvinnor i samma situation - ett annat sätt att uttrycka samma sak är att man är vekare än kvinnor när de har feber. Välj det som passar....

Nog om gårdagen. För att känna hur kroppen svarade på träningen igen så genomfördes ett riktigt "light" pass idag. Utan packning genomfördes varvet i 5 km-spåret. Det var häftigt att känna hur stark man blivit av de senaste passen med ordentlig packning. Det kändes som om man studsade fram över vattenpölarna. Enda problemet under dagens pass var en rejäl dimma i kombination med något trötta batterier i pannlampan. Även led-dioder drar ur batterierna över tid....

I morgon får det bli rundan i I2-skogen! Då är jag i fas igen med veckans träning - trots att detta pass blev en dag försenat.

Har ni sett reklamen för Votaren T? Jag menar den som utspelar sig i ett tropiskt akvarium med en mamma och en nyfiken son i 3-års ålder.  Det knäcker till i ryggen på mamman när hon skall lyfta upp pojken - som av en händelse så har hon en Voltaren T i handväskan (vad har kvinnor inte i handväskan frågar sig vän av ordning....) och ca 20 meter längre fram kan hon ta upp pojken på armen efter som hennes smärta släppt.

Nu har ni nog hunnit börja undra om den där Tony knaprat andra färgstarka piller och börjat hallucinera... För detta har väl inte något med träning att göra? Än mindre prylar.... Nåväl detta är inledningen på mitt försvarstal om varför det inte blir någon träning idag. Min kropp värker något fruktansvärt - min gångstil kan jämföras med Zeb Macahan alt John Cleese i den fantastiska sketchen "silly walks" (låt vara med betydligt lägre benlyft).  Och som jag antydde inledningvis är det ingenting som hjälper. Först tänkte jag om och förberedde mig för en 70 min runda istället för planerade 100. Sedan lurade jag på en 70-runda utan packning.

Helt på egen hand (hör och häpna!!) kom jag sedan till det sannolikt klokaste beslutet på ett tag.... Jag ställer in och tar på mig racksockor och t-shirt och kravlar ned under duntäcket och hoppas på att tabletterna i vart fall verkar på 10 timmar.... Vi får se hur det blir i morgon... Den som lever får se!!!

Det är ingen större idé att köpa ett lätt kök som skruvas direkt på tuben om man sedan inte kompletterar med ett vindskydd. Nackdelen med dessa kök är nämligen att gasåtgången kan öka högst dramatiskt om vinden kommer åt lågan..... Dagens vara idag på addnature.com var en body från Houndini och då vi snart skall ha barn passade det perfekt att köpa två stycken till den lille/lilla inför förhoppningsvis långa sovpass i vagnen under vintern. För att kravla sig över fraktfrittgränsen på 500 kr så var det läge att även ta med vindskyddet Optimus Wind Foil, 50 gr och 78 kr.

Då var det fjärde passet denna vecka avslutat och det blev inte vilket pass som helst.... Jag hade redan tidigare bestämt mig för att jag skulle gå i Bryngfjordsbacken. Jag tog mig dit genom att följa 5 km-spåret medurs (ca 1,5 km). Man kommer ut i backen ungefär 1/3 från toppen. Jag startade timern på telefonen på 60 minuter och knatade upp till toppen. När jag varit på toppen 4 ggr (alltså 3,5 gång upp och ned) så stannade jag till en kort stund för att vattna buskarna. Då trodde jag att tiden snart skulle vara slut. Döm om min förvåning när det visade sig vara 20 minuter kvar!!!! När klockan tjöt så var jag precis på väg upp på toppen för sjätte gången!! Jag fullföljde självklart och gick nedför backen och svängde ut i spåret igen och gick hem. 110 minuter tog rundan totalt. Med tanke på att jag hade munnen full med kräks redan när jag varit på toppen tre gånger känns det som en riktig kämpaseger när man fullföljer enligt plan....

Denna vecka har jag varit ute och gått inte mindre än 380 minuter!! Det vill säga över 6 timmar. Helt i enlighet med planerad träningsdos. Måste erkänna att jag känner mig nöjd - men samtidigt lite mör. Jag hade bestämt mig för två vilodagar efter torsdagens pass. Istället har jag sågat ned en stor björk på baksidan som sedan har förvandlats till brasved (känns i axlar och rygg). Tar det därför lite lugnare den kommande veckan. Vilar i morgon måndag och sedan ser veckan ut som följer:

Tisdag: Varvet på Sanna, ca 100 min Ondag: Vila Torsdag: Varvet på Sanna, ca 100 min Fredag: Vila  Lördag: Träning i Slalombacken, ca 110 min

Gårdagens pass kan bäst beskrivas med viljans seger över förnuftet. På TV:en hade programmet "Solens Mat" börjat och förnuftet sade: Sätt dig i fotöljen med en god whisky och njut av italiensk matkonst när den är som bäst. Viljan sade dock något helt annat; Se nu till och byt om och kom ut!

Sagt och gjort! Efter en seg början (det kändes i vart fall så) kom jag igång bra och tuffade på i helt ok tempo i I2-skogen. Sannarundan avverkades på strax under 100 minuter.

Torsdags förmiddagens massage kändes dock - en träningsverksliknande smärta mellan skulderbladen. Ryggsäcken kändes tung den sista biten.

Klarade starten på Sportnytt med 3 minuters marginal.  Tröttheten efter träningsrundan kändes dock som bortblåst när man fick veta att Frölunda vunnit borta mot Luleå med 7-1. Kan det bli dubbelt så bra? Vinst borta för Indianerna och ett rejält träningspass? Ja, Ja jag glömmer inte att det dessutom var mysigt att Helena fortfarande var vaken och gjorde mig sällskap över en fika när jag kom hem... Håller ni med mig nu då? Rätt lyckad kväll!

Idag blev det ett rejält pass! Varvet runt Sanna (I2-skogen) genomfördes på i det närmaste exakt 100 minuter. Det löpte på grymt bra - inte minst sista biten hem från Råtorp.

Måste dock tillstå att jag känner mig lite mör. Det känns i nacke och axlar att jag lastat i ytterligare en 2-litare i ryggsäcken jämfört med förra veckan. Härligt! Måste nog vara lite av självplågare för att utsätta sig för detta....

I morgon blir det vilodag - får sitta på tåget fram och tillbaka till Stockholm. Skall passa på och kika in på Naturkompaniet och Tip Topp på min vandring bort till Svenskt Näringsliv på Linnégatan. Återkommer med rapport om jag hittar några bra-att-ha grejor;)

Genomförde ett "uppmjukningspass" på 70 min under måndag kvällen. 5 + 2 km (5 km-spåret + vägen dit och tillbaka). De senaste dagarnas mildväder hade gjort marken mjuk och härlig att gå på - inte lika stötig som de senaste dagarna.

En extra vattenflaska till trots gick det ganska lätt i diset.

Sommaren 2000 genomförde jag och min dåvarande flickvän (det är väl bäst att tillägga att hon idag är fru Ingemarsson....) en vandring från Abisko till Nikkaloukta. Det var första vandringen för oss båda och som ni säkert förstår gick vi med väldigt tung packning. Ett misstag som många förstagångsvandrare gör. Innan denna vandring köpte vi den eminenta boken På Fjälltur Kebnekaise och Abisko av Claes Grundsten (för de flesta mest känd som en gudabenådad fotograf). Med denna bok som utgångspunkt har jag nu gjort ett första utkast till taktik för vandringen från Nikkaloukta till Abisko. När jag varit ute och gått har jag vänt och vridit på huruvida det är bäst att starta tidigt eller sent, det är ju nämligen två starttider varje dag - en kl 10 och en kl 17. Jag har nu landat i att det är bäst att starta tidigt för att ge sig själv möjlighet att genomföra en rejäl första stint (racingspråk för den tid som förflyter mellan två depåstopp) innan mörkret faller.

10:00 start Nikkaloukta för första etappen till Kebnekaise fjällstation. Denna sträcka är 19 km och + 220 höjdmeter. Enligt det tänka upplägget tar denna sträcka 3h 30 min. Efter 60 min lunchstopp går vi vidare mot Singi klockan 14:30. Denna etapp är 14 km och - 120 höjdmeter, + 150 höjdmeter. Denna sträcka beräknas ta 4h 30 min, framme 19:00. Efter matpaus på 60 minuter så är borde depåerna vara påfyllda så att det första dagen även skall vara möjligt att gå etappen fram till Sälkastugorna innan läger slås för natten. Denna tredje etapp är 12 km och innebär en stigning på 100 höjdmeter och den beräknas ta 3h, varför målet bör nås ca 23:00. Denna något svettiga inledning medför en ordentlig vila innan stigningen över Tjäktjapasset, ledens högsta punkt.

Kroppen behöver några timmars vila efter denna ambitiösa start... Revelj kl 05:00 och avmarsch 06:00 möjliggör en andra dag som leder ända fram till Alesjaurestugorna innan nästa längre vila. Inledningsvis forceras som sagt Tjäktjapasset och sedan görs nedstigningen till stugan med samma namn. Denna etapp är 12 km och innebär en stigning på 300 och ett fall på 150 höjdmeter. Sträckan beräknas ta 4 timmar så kaffe kan intas i anslutning till stugan klockan 10:00. Efter välbehövlig vila och mat går vi vidare till Alesjaurestugorna. Dit är det 13 km fin vandring nedför (- 220 m). Jag beräknar att det kommer ta ca 4h varför vi kommer vara framme kl 14. Med tanke på vad vi låtit våra kroppar genomlida borde det inte vara några problem att somna ändå. Uppstigning och middag kl 18.30 för att traska vidare kl 20:00.

Nästa sträcka avslutas vid Abiskojaurestugan och dit är det ganska långt, 20 km men i gengäld går det rejält utför, - 330 m och det stiger bara 40 m. Detta gör att det ändå går ganska snabbt, uppskattningsvis 6h. Stugorna nås alltså kl 02:00. Nu är helt upp till hur vi mår om vi orkar är det läge att inte sova så länge. Då kan nämligen de sista 15 km, i lätt medlut, - 105m, klaras av före 10:00 och då skulle i så fall sensationen vara ett faktum - 11,5 mil på två dygn...

Helt medveten är jag dock om att det är ett tufft schema som jag skrivit ned... Tufft men samtidigt helt realistiskt, även om det förutsätter att allt fungerar. Det positiva är dock att jag själv sitter på den viktigaste pusselbiten - nämligen min egen träning och hur väl förberedd jag är när jag står på startlinjen. Jag kommer att tänka ett varv till och under veckan återkomma med ett schema för en tid strax under 72 timmar, som är gränsen för guld...

Ingen kan leva på gamla meriter så nu är det dags att blicka framåt och lägga upp en strategi inför den kommande veckan.

Denna vecka ligger en tjänsteresa till Stockholm över dagen på onsdag och det medför ett delvis annat upplägg:

Träningsdagar: Måndag, Tisdag, Torsdag och Lördag alt Söndag

Passens längd: Måndag: 70 min Tisdag: 100 min Torsdag: 100 min , Lördag: 70-80 min backträning (antingen i slalombacken alt vägen upp till slutet på liften i Bryngfjorden) Måndagens pass blir i 5 km-spåret, tisdagen och torsdagens pass blir rundan på Sanna.

Övrigt: Har lite funderingar på att lägga till ytterligare en PET-flaska med vatten i ryggsäcken, dvs totalt blir det då 6 liter jämfört med dagens 4.

Idag gjorde jag verklighet av det jag tänkt på vid några tidigare tillfällen men aldrig gjort verklighet av - nämligen att genomföra ett träningspass en lördag kväll. Jag drog iväg hemifrån 20.20 och var hemma igen ett par minuter före tio. Detta är särskilt intressant om man beaktar vilken runda jag tog... Jag gick nämligen samma sträcka som i onsdags och kapade 10-12 minuter på den tiden!! Jag anade att det fanns potential för att kapa lite tid men jag trodde faktiskt inte att det skulle vara möjligt att redan nu gå så mycket snabbare - särskilt inte om man betänker att jag laddade upp med att vara på krogen igår kväll...

På det hela taget har denna vecka inneburit tre pass med högkvalitativ träning och riktigt långa pass. De cirka 230 minuter som jag planerade för denna vecka  har istället blivit en bit över 300 minuter - det vill säga över 5 timmar under en vecka. Särklassigt bäst hittills av de veckor jag tränat! Lite osvenskt så måste jag faktiskt hävda att jag är nöjd med mig själv och riktigt stolt över karaktär som gör att jag ändå genomför ett pass som planerat idag trots att det inte blev något under dagen.

Läste tidigare i veckan på fjaderlatt.se om korta och lätta liggunderlag. Lät ju fantastiskt bra.... Var inne på backpackinglight.com och var oerhört nära att beställa liggunderlaget som heter Thorsolite(till höger på bilden nedan). Precis innan jag tryckte iväg beställningen kollade jag dock en extra gång på måtten. Det var klokt gjort... Liggunderlaget väger i och för sig bara 290 g men i gengäld är det ju i princip frågan om ett sittunderlag... 80 cm långt och strax över 30 cm brett på det smalaste stället.

Det finns en gräns där light is right övergår till att bli too light to be right..... Skall jag byta liggunderlag för att jaga vikt så blir det i så fall ett Thermarest 120 cm. Då kan man vara trygg i att få plats med båda axlar och höfter utan att hamna utanför på det kalla tältgolvet. Det väger 600 g, alltså 300 g mer än Thorsolite, men likväl är det 400 g mindre än det 35 mm tjocka Thermarest som jag idag har. Det är möjligt att man kan övertyga Helena om det kloka i ett sådant köp.... Vera kan ju nämligen använda det i framtiden;)

 

Veckans andra träningspass är precis avverkat! En kanonrunda ute på Sanna som tog 110 min. Tack för kartan, Maria!

Jag och Johan började med att gå 5 km spåret vid Grava skidstation i vänster varv för att sedan kroka på milspåret över stenhällarna fram till grusvägen. Väl ute på denna tog vi vänster, höger i förgreningen och fortsatte denna väg i några kilometer innan vi tog vänster ned mot Dye gård. Efter att vi passerat denna följde vi vägen ända in till Råtorp, vänster genom Älvåker och sedan tillbaka till Skåreberget.

Ser fram emot att göra denna runda med barnvagn till helgen när det är ljust.

Ryggsäcken med fyra liter vatten och stavarna var med.

Kände mig riktigt pigg hela vägen - farten var riktigt bra så det beror inte på det. Kan det vara så att gubben börjar få igång flåset? Tanken svindlar;)

Det blev inte som jag tänkt mig.... i positiv bemärkelse. Trots att jag hängt på ryggsäcken med 4 liter vatten så kände jag mig pigg så det blev två varv i spåret och en runda på ganska precis 100 min. En härlig start på veckan!

Höll på att göra i byxorna när rådjuren sprätte upp intill spåret - tre stycken under första varvet.

Nu väntar duschen och sedan några timmar i sängen innan den f-bannade klockan ringer. Kommer att somna ovaggad ikväll - som vanligt...

En kollega på universitetet uppmanade mig att inte bara redogöra för facit utan även "våga" skriva hur jag tänkt mig veckans träning. Mitt tänkta upplägg denna vecka är:

Träningsdagar: Måndag, Onsdag och Lördag

Passens längd: ca 70 min måndag och onsdag samt ca 120 min lördag.

Övrigt: Har varit dålig på att använda ryggsäck de sista veckorna. Nu måste det bli ändring på detta. Denna vecka läggs det i ca 4 liter vatten.

Kök är något som det går att spara mycket vikt på när det gäller min packning. Idag använder jag mig av ett stort Trangia med gasbrännare. Ett kanonkök - framförallt vid "baslägercamping" när man inte behöver bära sakerna några längre sträckor. Låg gasförbrukning och stabilt när man har sin två-åring springande runt tältet... I detta sammanhang är det annat som prioriteras. Allt skall bäras, och det ganska långt... Kök var det första som inhandlades. Jag fastade för Optimus Crux, ett kök som förutom att det är lätt dessutom tar otroligt liten plats. Anledningen till detta kan ni se på bilden nedan:

Brännaren viks nämligen in mot "stammen". Ett riktigt lurigt trixs för att minska packmåtten. Optimus själva beskriver köket på följande sätt:
Optimus Crux är så lätt och kompakt att du inte märker att du har med dig ett gaskök med en effekt på 3000W. Tack vare den innovativa vikbara brännaren och en smart transportväska packar du lätt OPTIMUS CRUX i gasbehållarens ihåliga underdel. Ett tekniskt underverk utvecklad för användare som vill unvika onödig vikt och volym utan att göra avkall på matlagningsprestanda. Njut av varje måltid!


För mer information:
http://optimus.se/index.php?option=com_content&task=view&id=12&Itemid=65

Visst är det härligt med aktiviteter som möjliggör köp av roliga prylar? Dykning, som jag höll på med innan jag började plugga, och klättringen som följd på senare år är alla aktiviteter som fungerar för människor som lever enligt divisen "den som har mest prylar när han dör vinner". En fullständigt "oumbärlig" pryl för den som skall gå en sträcka och vill/måste ha koll på hur många höjdmeter som har avverkats, och följaktligen hur många höjdmeter som finns kvar att övervinna, är en klocka med höjdmätare. Jag fastande för modellen Techtrail Aerial som beskrivs på följande sätt;

Aerial är utrustad med Ski Chrono - en efterlängtad nyhet för alla som älskar snö och skidåkning. Det som vid första anblicken ser ut som en ovanligt häftig armbandsur är i själva verket en teknisk delikatess med flera funktioner som höjdmätare, barometer, stoppur, klocka och Ski Chrono. När du programmerat in dina värden, ger Aerial information om antalet åk, tid för de olika åken, total åktid och kanske det allra mest spännande, en summering av hur många höjdmeter du åkt under dagen.Passar för skidåkning i och utanför pisterna. Som vanligt när det gäller Techtrail är siffrorna på urtavlan stora och tydliga och lätta att läsa. Det är också enkelt att gå mellan de olika funktionerna, man byter meny med en enkel knapptryckning.


Klockan, som när man läser beskrivningen först verkar vara en klocka framförallt för skidåkare, ger ett rustikt intryck och har de funktioner jag efter frågar i en "äventyrsklocka". En viktig funktion är även alarmet - man kommer säkert behöva det för att ruska liv i kroppen när man skall vidare efter en stunds vila - en vila som säkert kommer kännas allt för kort...

Nu har jag beställt en dunjacka. Efter rekommendationer från Lars har jag köpt en Klättermusen Liv. Klättermusen själva beskriver jackan så här:

Vår vision med Liv-projektet var att skapa ett isolerande plagg med extremt låg vikt, så lätt och kompakt att det alltid är med när du behöver det. Vår erfarenhet är nämligen att den fantastiska dunjackan normalt ligger kvar hemma när man behöver den som mest. Och en fleecejacka är inte varm nog, den är tung, skrymmande och fungerar inte tillräckligt bra i vind och väta. Efter att ha testat ett antal olika idéer föddes Liv. När vi provade de första prototyperna, med en vikt på bara 290 gram i storlek medium, och kände den otroliga värme som doldes i det där lilla, lilla paketet var det kärlek vid första ögonkastet. Ända sen dess är Liv alltid det första vi packar ner när vi ska ut. Liv mottog SILVER OUTDOOR INDUSTRY AWARD 2006, en utmärkelse som uppmärksammar exceptionellt god design inom friluftsbranschen.

Paketet borde komma de närmaste dagarna. Skall bli spännande att se hur den ser ut och inte minst hur den känns. Läckert med en dunjacka soom väger mindre än fleecetröjan - och dessutom tar mindre plats. Låter nästan för bra för att vara sant...

Tillägg 14 nov: Har precis hämtat paketet och jackan satt som en smäck! Kvaliten känns lika bra som de övriga prylarna från Klättermusen och den är verkligen grymt lätt! Återstår att se hur liten den blir när man packar den i innerfickan. Nu är även jag med i hallongänget;).

Skor är en hel vetenskap och en jäklig viktig sådan om man tänkt sig att traska 11 mil i rätt så besvärlig terräng. Jag har fastnad för en modell som heter Exum Ridge från La Sportiva. Dessa skor beskrivs på följande sätt: Högprestandasko för Mountain-Running® - Exum Ridge tar dig överallt! Klättrare, trail runners och multisportare älskar Exum Ridge. Den är konstruerad för att ge maximal stabilitet i terräng såväl som på bana, men fungerar även för enklare klippklättring. Ovandel med hög andningsförmåga, skyddande förstärkning och stabilisering över hälpartiet och specialsula med extra klibbigt, greppande gummi gör denna sko optimal för alla typer av outdooraktiviteter.
 

Måndagens pass bestod av min "stamrunda" i motionsspåret. 5 km + 2 km Tor till spåret. Just denna kväll var det 7 grader varmt och ösregn. Verkligen inte något väder då det är lätt att klä sig rätt. Regnstället blir snabbt för varmt... 500 meter innan jag kom hem slutade regnet... Helt ok tempo.

Torsdagens pass innebar faktiskt exakt samma väder förhållanden. Den stora skillnaden var att jag denna gång hade sällskap. Johan hade lite dåligt samvete över allt för lite träning och följde med på en sväng. Vi gick en slinga över Skåreberget och följde sedan cykelbanan förbi Skåre Pizzeria och bort genom Stodene. När jag lämnat honom på Äpplevägen tog jag vägen under järnvägen hem. Totalt 70 min i ihållande regn - fostrande...

Söndagens runda i motionsspåret bjöd på helt annat väder. På marken låg en fint puder med snö och spåret var fast och fint efter nattens minusgrader. Ett härligt pass där ljuset från pannlampan mötte ångan från utaningsluften och detta bildade rätt häftiga ljuseffekter.  Bra fart hela vägen.

Har startat denna blogg för att lägga lite extra press på mig själv i min träning fram emot Fjällräven classic nästa år.

Gick hemma i regnet i somras och var kraftigt störd över att jag inte tränade och insåg att jag måste ha ett mål med att komma igång. Lite lägligt kom katalogen från Naturkompaniet och i den stod det om "tävlingen" Fjällräven Classic. Sagt och gjort. Efter någon timma hade jag bestämt mig! En Excelark med 150 träningspass var skapat och stavarna avdammade. Min kära hustru skakade på huvudet och tänkte nog att anfallet snart skulle gå över.... Nu drygt femtio träningspass och tre månader senare skakar hon väl i och för sig fortfarande på huvudet när skorna snöras på när vår dotter Vera har somnat men samtidigt inser hon att det kommer att ta ovanligt lång tid denna gång innan anfallet går över....

Vill ni läsa mer om arrangemanget så finns information på http://www2.fjallraven.com/classic/