Envishet

När jag gick upp i morse för att göra mig klar för att gå ut så blev jag varse att det under natten kommit ca 5 cm snö och att det fortfarande vräkte ned. Min första tanke var att gå och lägga mig igen och ta bussen till jobbet. Second thoughts... Jag tog på mig kläderna och drog i väg!! Snön blåste rakt in i ögonen utmed älven och det var faktiskt rätt jobbigt... Blev ingen rekordtid... Tog 1 h och 35 min...

Det är inte utan att man är rätt stolt över att faktiskt tagit sig ut i detta skitväder!!! Det är fostrande!!

Allt för lång tid har gått sedan jag gick till jobbet senast...Ryggsäcken packades och klockan ställdes på halv sex. Sedan var det bara att gå upp och ge sig iväg!! Härligt väder och bra tempo hela vägen till universitetet. Den nya rekordtiden blev 1 timma och 27 minuter... Inte dåligt med tanke på att det måste vara minst 12 kilometer!!

Börjar dock blir rejält hungring... Funderar på att gå iväg och köpa mig något att smaska på så att jag står mig fram til lunch.

Samma runda på onsdag morgon... Får se om det finns något nytt rekord att rapportera då...

Det känns som om det är mer på riktigt nu när vi anmält oss. Innan har det varit ett hägrande mål men nu känns det oerhört påtagligt och det kommer vara den morot man behöver för att hänga i de sista mörka månaderna innan våren kommer och det blir möjligt att genomföra kvällspass i ett relativt ljus... Härligt!!

Dagens pass genomfördes med Vera på ryggen. Samma runda som tidigare i veckan. Efter 5/6 av vägen fick jag gå i depå hemma hos familjen Karlefjärd. Jag frågade Vera om vi skulle gå över pulkabacken istället för runt den och det tyckte hon var en bra idé. Sagt och gjort. Väl uppe på toppen så blev det lite hoppsasteg ned. Något som hon var mycket förtjust i och krävde fortsatt hoppning på vägen när vi svängde ut på den igen. Detta resulterade i skruvarna till nackstödet i bärstolen släppte och det ramlade av. Efter lite reparation hemma hos Anna och Johan så stannade vi även en stund i lekparken innan vi forcerade backen hem. Med andra ord så är inte denna runda någon av de snabbaste jag genomfört. Men det är alltid trevligt att ha någon att prata med när man är ute - även om det är en 2 1/2 åring. Vera förde ett härligt resonemang om att det inte var någon fara att det var halt eftersom jag hade stavar för balansen.... Det är allt en klok liten dam man fostrat..... Nu blir det vila i morgon och sedan blir det nya tag på måndag. Kanske skall gå till jobbet?? Den som lever får se....

Nu är det gjort!!! Jag och Tomas har nu anmält oss till Classic och med andra ord är det för sent att backa. Full fart framåt! För säkerhets skull bokades även flygbiljetter från Arlanda till Kiruna med Flynordic (700 kr/enkel).

Vi har anmält oss till första startgrupp första dagen: klockan 10:00 den 8 augusti!!

Efter den snöpliga förlusten mot Tyskland i handbollen skulle rundan genomföras. Jag kollade på termometern som visade 2,6 grader. Eftersom det var slaskigt redan när jag kom hem med bussen några timmar tidigare så valde jag att ta bort dubbarna från skorna.... Inte dagens smartaste beslut.. Vägbanan var betydligt kallare än luften och promenaden kan väl bäst beskrivas som Bambi på hal is....

Ramlade dock inte utan tog mig hem i ett stycke... Lite stel är man dock idag eftersom det blir att man spänner sig rejält för att man är rädd för att halka.

Samma runda som förra veckan... Helt ok tempo!

Kunde tyvärr inte "låna" vare sig bilder eller text från hemsidan för denna fantastiska produkt. Men om ni blir nyfikna så hittar ni mer information på sidan www.brunngard.com

Skam den som ger sig... Genom lite googlande så hittade jag denna bild på det som kanske bäst kan beskrivas som broddar för sportnördar och som ger ett helt galet grepp på is och snö... Man känner sig som en WRC-bil i Svenska Rallyt... Hur nu den känner sig när den går med stavar... Det är nog dags och lägga sig nu innan jag skriver något mer dumt...

Som jag skrev tidigare idag var ambitionen att genomföra ett pass i lugnt takt... Under dagen föll det snö i flingor stora som lovikavantar... Plusgrader och sedan minusgrader på det... Verkligen upplagt för en runda med livet som insats. Ingalunda!!! Som den underbara hustru Helena nu en gång är så gav hon mig en fantastisk liten sak i julklapp: Prylen heter Icerunner (se inlägg med samma rubrik) I vart fall kan känslan bäst beskrivas som att köra en enduromotorcykel med racedubbade däck. För er som provat krävs ingen förklaring för er som ännu inte upplevt denna häftiga känsla så kan det kanske beskris som att dras sig fram med isdubbar i 100 km i timman (beklagar min erbarmliga liknelse men någon kanske förstår vad jag menar) Det bara drar och fästet är bättre än på barmark. Då blir det som ni förstår inte alldeles enkelt att gå speciellt långsamt...

Samma runda som förra veckan genomfördes på samma tid. Härligt!!!

I enlighet med vad som var planerat drog jag på mig skorna och gav mig ut strax efter "På Spåret" i fredags kväll. Som vanligt började det hällregna när jag började plocka fram kläder så det blev till att plocka fram regnstället.

Samma runda som på onsdagen genomfördes i bra tempo.

Det tänkta passet på söndagen "brann" dock inne... Vaknade med härlig feberfrossa och grym värk i kroppen... Kunde ju ha varit värre om man vaknat och varit magsjuk. När jag skriver detta - måndag morgon - så känns det dock betydligt bättre. Får försöka att gå en runda ikväll i lagom tempo. Någt som jag är jättebra på....;)

Söndagens pass: Direkt när jag svände ned på cykelvägen ut till Grava skidstadion märkte jag hur halt det var... Hela rundan var såphal... Lyckades dock hålla mig på fötter ända tills jag var tillbaka på stadion igen, Såg du hur halt det var på startfältet och gick därför runt garaget. Halkade i nedförsbacken och landade på höger fot och höger knä..

Det planerade passet tisdag kväll fick ställas in på grund av tidernas migränanfall. Värken i knä och fot var dock betydligt bättre så det var inte orsaken till att passet ställdes in.

På onsdag kvällen genomförde jag den runda som även genomfördes tis och torsdag förra veckan med bra fart. Efter detta pass bestämde jag mig för att även ge mig ut på torsdag kvällen för att på så vis ändå gjort två pass fram till torsdag... När jag satt på bussen hem från jobbet ringde Helena och berättade att hon spytt och var magsjuk... Hon spydde senast när hon födde Vera så jag förstod direkt att det inte skulle bli någon träning denna kväll. Som grädde på det berömda moset täppte sig avloppet i huset vid åtta-tiden på kvällen. Vad är det man säger: "En olycka kommer sällan ensam..."

Det återstår att se om jag kommer ut i kväll när Vera somnat. Får väl bli en runda efter "På spåret"... för vem bryr sig om ett gäng B-kändisar som gör bort sig på ett dansgolv??? Inte jag i alla fall...

Efter måndagen pass genomfördes samma runda även på onsdagkvällen. Jag börjar med att gå upp för "berget" till Tuggelite, därefter svänger jag ned på cykelvägen och går ut i bostadskvarteret. Sedan tar jag mig ned till älven via gatorna genom bostadskvarteren. Sedan följde jag älven bort förbi pizzerian och svängde sedan ut på cykelvägen som leder fram till Stodene skolan. Runt pulkabacken och sedan bort till undergången under järnvägen och sedan hem. Inalles 80 minuter.

Efter ett antal vilodagar avslutades veckan med ett varv i 5 km-spåret på söndagkvällen. Jag för, förutom denna blogg, även träningsdagbok över genomförda pass. Mitt beting när jag påbörjade träningen var att genomföra 150 pass fram till augusti. Kvällen pass var nummer 80 sedan 1 augusti. Ligger med andra ord bra till att klara detta självpåtagna beting.

Den kommande veckan är ambitionen att ta mig ut tisdag, torsdag och någon gång under helgen.

Idag kom mina efterlängtade nya skor. Förväntningarna hade inte blivit mindre efter att jag pratat med Magnus på jobbet som lovordade dessa skor. Även han har nämligen problem med skavsår och känsliga hälar.

Om man kan tala om kärlek vid första ögonkastet när det gäller skor så handlade det om det i detta fall. När jag drog på mig dem så kändes det direkt att de satt helt otroligt bra. Modellen heter Fusion Dry och beskrivs så här av Salomon själva:

Outdoorsko med ovandel i vattentät Softshell. Sömlös teknologi och invändig vaddering i hälen. Sitter skönt på foten med Sensifit och Quicklace snörning. Gummiförstärkt tå och non-marking Contagrip yttersula för bra grepp.

I sammanhanget kan jag bara säga att "sitter skönt" är jordens understatement:)

Idag när jag kom hem från jobbet drog jag direkt ned till ICA och hämtade paketet med de nya skorna. Jag drog på mig dem direkt när jag kom hem och passformen kan bäst beskrivas med detta citat från någon av Jim Carrey´s filmer; "Like a glove..." För mer information om dessa skor så inlägget med rubriken "Hopp om livet"

Min vana trogen drog jag iväg på ett träningspass med nya skor utan att tejpa fötterna.... Har ju visat sig fungera bra förrut... NOT... Idag fungerade det dock alldeles utmärkt!!! Närmare 70 minuter i ett galet tempo på snötäckta cykelvägar och dåligt plogade vägar gav mig inte tillstymmelse till skavsår, bara en lite trötthetstendens under trampdynan på vänster foten.

Det var en fröjd att få vara ute och inte känna någon som helst smärta för första gången på flera veckor!! Det kommer beställas ytterligare ett par likadana skor inom kort! Vågar inte chansa på att det försvinner ur sortimentet när man nu äntligen har hittat en på skor som sitter så sanslöst skönt.

Vilken missär.... Inga nya inlägg på över en vecka. Vad har hänt?? Har författaren av denna blogg dött??? Ryktet om min död är betydligt överdriven lär känd statsman sagt i mitten på förra århundrandet.

Jovars, det genomfördes ett pass på nyårsaftons förmiddag. 5 km-spåret avverkades i normal takt med begränsade men ändå med smärtor av skoskav som sedan visade sig få inverkan på träningen under resten av veckan. På nyårsdagen gav jag upp och gjorde en chansning som sedermera skulle visa sig mycket lyckosam... Jag beställde ett par skor från Addnature som jag bara sett som hastigast på Team Sportia men aldrig provat...

Det pass som genomfördes fredagen denna vecka genomfördes dock i de smärtframkallande Adidiasskorna. Även denna gång gick jag i 5 km-spåret. Passet genomfördes före frukost för att hinna med alla övriga sysslor.

Det träningspass som skulle genomföras på söndagen snöade bokstavligen inne... Promenaden ersattes av ganska precis 100 minuter snöskottning. Kan väl i och för sig ses som styrketräning....