Envishet

Precis som planerat drog jag iväg till KMTI och genomförde ett Lift-it pass igår på lunchen. Efter att förra veckan kunnat köra fullt på alla pass orkade jag inte riktigt när det gällde triceps(dips). Riktigt irriterande. Kan i och för sig berott på att jag ökade 5 kg på ben, biceps och axlar som tränas innan...

Lätt träningsvärk idag, framförallt i ben och biceps. I morgon blir det en runda med Vera på ryggen så att Helena kan vila lite medan lilla Ellen sover middag.

Två dagars vila är tillända. Det kändes skönt att dra på sig pannlampa, ryggsäck och greppa stavarna efter drygt 7,5 timma bakom ratten(körde fru och barn till Gävle där svärmor och svärfar mötte upp). De skall vara i Kramfors medan jag åker till Polen denna vecka. Nåväl. Redan i torsdags bestämde jag mig för att jag skulle köra ett rejält pass idag när det inte fanns någon som väntade på mig hemma. Jag gick hemifrån fem över 6. Jag började med milspåret. Efter ca 8,5 km hade jag kommit tillbaka från den returslinga som används nu under vintern. Då gick jag tillbaka ca 6oo m och tog den alternativa sträckning som änvänds under sommarhalvåret. I ca 1,5 km snirklar stigen över stenhällar och rötter innan man kommer ned på en av de många vägar som korsar I2´s gamla övningsområde. Jag följde denna väg i ca 4-5 km och kom då ut i Råtorp. Sista biten gick alltså på asfalt, till viss del utmed Klarälven. De sista backarna upp till Skåreberget kändes faktiskt lite grann i benen...

Jag uppskattar  hela rundan till någonstans mellan 18-20 km och jag var ute i 2,5 h. Tog två stycken korta p-pauser. Det var allt. Orkade trots detta hålla ett bra tempo hela vägen. Riktigt nöjd!

I morgon blir det 60 min lift it och sedan blir det vila och resdag ned till Polen på tisdag(skall följa med studenter på en resa i "Förintelsens fotspår"). Återstår att se om det finns trådlöst nätverk på hotellet så jag kan skriva om de rundor som jag planerar genomföra tidiga mornar eller sena eftermiddagar.

Som komplement till stavgåendet så försöker jag klämma in åtminstone ett Lift it pass (gympapass med skivstång) i veckan. Igår var det dags. Fördelen, när det gäller att få ihop livspusslet, är att det på det gym där vi tränar(KMTI) finns två lunchpass i veckan. Både tisdagar och torsdagar körs ett 45 min pass mellan 12 och kvart i 1.

Nu blir det två dagars vila. På söndag skall jag köra fru och barn till Gävle. När jag är tillbaka därifrån är planen att genomföra ett längre stavgångspass, 2-3 h. Återkommer med rapport på söndag kväll.

Var hemma igen efter ca 95 min. Helt ok för en runda på mellan 12-13 km. Nu är det dags att knoppa in för att orka upp i morgon igen...

har en god vän till mig sagt vid ett tillfälle. En annan rubrik på detta inlägg skulle kunna ha varit: "Det blir aldrig som man tänkt sig.." Jag hade redan bestämt mig för att gå till universitetet i morse. Igår kväll började jag packa. Helena frågade då om jag inte kunde ta bilen för att komma hem lite tidigare eftersom Ellen började bli allt mer förkyld och Vera bokstavligen slogs om uppmärksamhet. Surmulen såg jag min chans till träning gå mig ur händerna. När vi la oss föreslog Helena att jag skulle ta bilen upp till Kronoparken och gå där istället för att sedan kunna ta bilen hem tidigare än vanligt. En strålande idé som sedan grusades av att Ellen under natten fick över 40 graders feber och feberkramper... Hon svarade dock på alvedon och det blev bättre efter ca en timma. Istället för gångrunda på morgonen blev det "sovmorgon" och skjuts av Vera till förskolan klockan nio.

Redan då tog planen om ett kvällspass form. Sagt och gjort ca tjugo över nio gav jag mig av på en runda. Jag bestämde mig redan innan jag gick att det "bara" skulle bli ett varv i 5 km-spåret, d.v.s. ca 7 km fram och åter. Beslutet visade sig helt korrekt eftersom det fortfarande låg snö på vissa partier i skogen och att den del våta ställen var frusna. Det blir lite mer marginaler om man halkar när man inte är så trött. Nu blir nästa pass Lift-it på söndag, om det blir som planerat vill säga....

Var verkligen riktigt trött när det äntligen var dags att lägga Vera strax efter åtta. Då var det egentligen inte mycket som talade för att jag ens skulle orka mig ut. Nu är det ju ändå så att jag upparbetat en viss träningsdisciplin de senaste månaderna så tio i nio var jag på väg ut och då flög f-n i mig... Jag gick in till Helena som stod vid skötbordet med Ellen och sa att jag skulle göra en liten utvikning från 5 km spåret och att jag räknade med att vara borta ca 90 min. Sagt och gjort! Jag kände mig stark hela vägen, trots att jag för första gången på länge hade ryggsäck med vattenflaskor på mig(den ryms nämligen inte under livförsäkringen(läs reflexvästen) när man är ute på vägarna). När jag kom fram till skylten för returslingan ut till Ångbacken var det därför självklart att vika av åt detta håll. Det kändes dock som om jag aldrig skulle komma ut på vägen fram till vändplatsen. Avstånd känns verkligen längre i mörkret än när det är ljust. Jag kom dock ut till slut och gick fram till vändplatsen och tillbaka.

Rundan tog inalles ca 100 min och bör ha varit ca 12 - 12,5 km lång. Ett helt ok facit för en måndag kväll....

Kan inte låta bli att ta med dessa bilder från den tur jag och Tomas gjorde i somras. Dels för att det väcker härliga minnen och för att jag inte kom ihåg vilken tur jag gjorde i fjällen förra sommaren när jag fick frågan på jobbet idag... Angenäma minnen!!

Ps. Bilderna är tagna på Besseggen i Norge. Vill ni läsa mer om denna tur kan ni kolla in följande länk:http://www.tilltopps.com/index.php?menu=8&page=3