Envishet

Igår kväll, när Vera somnat, valde jag att dra ut i spåret istället för att se Melodifestivalen. Jag hade bestämt mig för att köra 5 ggr upp och ned för slalombacken. När jag varit på toppen och småsprungit ned för andra gången och vände mig uppför backen så jag något mycket konstigt. På väg upp mot toppen såg jag fem figurer som i det närmaste såg ut att sväva ovanför marken. Tre av dem såg ut att vara klädda i svarta långa kappor och de övriga två i motsvarande vita. Samtliga såg dessutom, från mitt perspektiv, enormt långa ut. Nästan som om de gick på styltor. Utrustad med livlig fantasi som jag är drog jag den fullt logiska slutsatsen att det var ett gäng ungdomar som var ute på ett sk lajv för att iscensätta något från en rollspelshistoria.... Den mer logiska, och dessutom faktiska, förklaringen var att det var fem stycken invandrarkvinnor som var ute på en kvällspromenad. Tre äldre i svarta kjolar och svarta huvuddukar och två yngre med jeans och tröja. Kände mig något dum när jag kom uppför backen och konstaterade detta.... Vill man vara mindre själkritisk kan man hylla sig själv som har bevarat sin fantasi från barnaåren långt in i vuxenvärlden



Förrutom denna lilla händelse genomfördes passet utan några missöden i rätt bra tempo. 100 minuter totalt. Nytt pass i morgon måndag. Cyklar in till stan för att lämna in cykeln på reparation och går sedan upp till universitetet. Återstår att se vilka hägringar som drabbar mig denna gång....