Envishet

Som jag skrev tidigare idag var ambitionen att genomföra ett pass i lugnt takt... Under dagen föll det snö i flingor stora som lovikavantar... Plusgrader och sedan minusgrader på det... Verkligen upplagt för en runda med livet som insats. Ingalunda!!! Som den underbara hustru Helena nu en gång är så gav hon mig en fantastisk liten sak i julklapp: Prylen heter Icerunner (se inlägg med samma rubrik) I vart fall kan känslan bäst beskrivas som att köra en enduromotorcykel med racedubbade däck. För er som provat krävs ingen förklaring för er som ännu inte upplevt denna häftiga känsla så kan det kanske beskris som att dras sig fram med isdubbar i 100 km i timman (beklagar min erbarmliga liknelse men någon kanske förstår vad jag menar) Det bara drar och fästet är bättre än på barmark. Då blir det som ni förstår inte alldeles enkelt att gå speciellt långsamt...

Samma runda som förra veckan genomfördes på samma tid. Härligt!!!